Depression.

Dags att ta tag i nästa ämne, depression.

För mig innebär detta att jag efter jobbet åker och tränar och när jag väl är hemma hamnar jag för mig själv i soffan. När jag är ledig orkar jag inte ta mig ut och göra något om igen annan är med eller föreslagit något oftast. Jag är dålig på att ringa mina vänner för att energin som bidrar till orken inte finns och det i sig slutar med att jag känner mig ensam och blir arg på mig själv. På helgerna spenderar jag dagarna tittandes på serier för mig själv eller sovandes. Saker som ser ut eller känns som de kräver stor energi orkar jag helt enkelt inte ta tag i om det inte är nödvändigt! Att öppna en konversation på 23-40 olästa meddelande för att man har jobbat känns som att bestiga Kebnekaise, och då en dag ha tre sådan grupper blir riktigt jobbigt.

Jag har bra dagar och jag har sämre dagar där helgerna är jobbigast oftast. Allt detta är extrajobbigt då jag tidigare varit en glad, sprallig och social person som nu börjat känna mig som en sur, trött eremit. En eremit som längtar tillbaka till den glada, trevliga sociala personen. Hon finns, det vet jag för hon dyker upp ibland men behöver lockas fram. Allt detta har nog inte blivit bättre av att flytta hem till Östersund som singel där dejtinglivet är torrt och definitionen av en dejt är en promenad, alt hänga med från krogen tills man plötsligt är ett par så blir livet mer deprimerande som singel! Därför har jag sluta lägga tid på sån skit fast att jag vet att jag skulle må minst 40% bättre av att hitta någon som gillar mig för just den jag är.

Jag brottas även med om jag trivs i staden eller vill vidare och se om jag trivs bättre på annan adress.

Jag klassar in på utmattningssyndrom samt lätt/lindrig egentlig depression nedan. Varning för långt inlägg!

Hur fungerar depression?

Nedstämdhet, oro och ångest är naturliga reaktioner på svåra händelser i livet. Om du till exempel har förlorat jobbet, fått problem med ekonomin eller dina nära relationer, kan du må dåligt under en period. Det är också vanligt med nedstämdhet utan någon tydlig anledning. Känslor av sorg, ilska eller håglöshet är en del av livet och varken sjukt eller skadligt. Oftast går känslorna över efter en tid, kanske med stöd av närstående. Vardagens sysslor och rutiner kan också hjälpa till, så att man tänker på och gör annat än det som är svårt.

Om du känner dig nedstämd och orkeslös varje dag under mer än två veckor och har tappat lusten till sådant du vanligtvis brukar tycka om att göra, kan du ha blivit deprimerad. Gränsen mellan nedstämdhet och depression är flytande. Det händer att den som håller på att bli deprimerad inte själv märker det. Ibland är det de närstående som upptäcker förändringen. En enstaka depression går oftast över på ungefär ett halvår, men det kan vara en mycket besvärlig period. Det är viktigt att be om hjälp, så att depressionen blir så lindrig som möjligt. De allra flesta som råkar ut för en depression och får rätt behandling börjar må mycket bättre redan efter några veckor.

Depression kan delas in i egentlig depression som kan delas in i tre delar. sedan har vi utmattningssyndrom, återkommande depression, dystymi och bipolär sjukdom.

Symtom på depression är att du känner dig sällan glad, trots att du gör saker som normalt gör dig glad. Lusten och orken att ta tag i saker minskar eller försvinner och även vardagssysslor kan kännas tunga, för utom nedstämdhet kan du ha andra besvär som.

• Ofta känner man mer oro och ångest än vanligt.
• Det kan vara svårt att koncentrera sig, till exempel när man försöker läsa en bok eller en tidning.
• Man får ofta problem med sömnen och kan känna sig trött och energilös på ett sätt som inte går att vila bort. Somliga har mycket svårt att sova, andra sover stora delar av dygnet.
• Det är vanligt att tappa matlusten, eller omvänt att börja tröstäta.
• Sexlusten kan minska eller försvinna helt.
• Man kan uppleva att inget berör en ordentligt. Livet kan kännas hopplöst och tillvaron meningslös.
• Man kan ha obefogade eller starkt överdrivna skuldkänslor.

Depression kan orsaka låg självkänsla som gör att man tycker mindre om sig själv har tankar om att man att vara dålig eller värdelös. Man kan känna sig likgiltig inför hela tillvaron och känslorna för andra blir ofta mindre starka. Det får många att uppleva sig som väldigt isolerade från omvärlden.

När man är deprimerad kan man få tankar om att det vore bättre att vara död. Ofta är det kopplat till känslor av ångest, självförakt och missmod inför framtiden. Man kan tänka att man är värdelös eller till belastning för sina närmaste. Det kan gå så långt att man försöker ta sitt liv.

Man kan få ett väldigt ojämt humör samt få värk i kroppen som visar sig i olika former. Problem med magen, ont i rygg/axlar och känna av hjärtklappning och andnöd.

Åtgärder.
Oavsett grad av depression vill man inte höra orden ”ryck upp dig” från omgivningen, för vore det så enkelt så gjorde man det. Däremot är det alltid bra att ta sig upp ur sängen och försöka aktivera sig på något sätt. Fysiska aktiviteter/motion är bra ur flera synpunkter, bland annat ökar det smärtlindrande måbra-hormonet endorfin i kroppen.

En del gånger går en depression över av sig självt, utan att man själv förstår varför. Ibland kan man själv lyckas förändra sina vanor och tankemönster, och ibland sker det positiva förändringar i livet som gör att man börjar må bättre. Men det är alltid klokt att söka hjälp i ett tidigt skede. Om du har varit nedstämd under minst två veckor och har andra symtom på depression kan du kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Detsamma gäller om du tidigare har haft en depression och känner igen symtomen. Risken är annars stor att man fastnar i de negativa tankemönstren och drar sig mer och mer undan omvärlden.

Om man inte kan se någon förklaring till sin nedstämdhet, så kan det vara idé att börja med ett besök på vårdcentralen för att utesluta kroppsliga orsaker till nedstämdheten och tröttheten, till exempel järnbrist eller B12-brist. Via vårdcentralen finns ibland också möjlighet att komma i kontakt med en psykolog. Annars kan man vända sig till en privatpraktiserande psykolog.  Idag finns starkt forskningsstöd för att psykologisk behandling av lindriga och måttliga depressioner har god effekt. Vid svåra depressioner brukar man rekommendera en kombination av läkemedel och psykologisk behandling.

Den som plågas av starka självmordstankar bör ta kontakt direkt med en psykiatrisk öppenvårdsmottagning, istället för att gå omvägen via vårdcentralen.  

fakta kommer från 1177 och psykologiguiden.se

Kom ihåg att du är aldrig själv!

Ångest, vad är det?

Jag lever med en daglig ångest och viss mån depression som jag tidigare nämnt, den är mer eller mindre stor. Sedan finns det saker som gör att den triggas mer eller mindre, stress på jobbet är en stor faktor vilket gör att mina onsdagar till 80% består av en sådan ångest när jag kommer hem att jag helst skulle gräva ner mig. Jag har blivit mindre delaktig i text konversationer som hålls med vänner då det blir för mycket att läsa och det blir en form av ångest triggande situation och jag orkar faktiskt inte, utan försöker fråga om jag missat något viktigt. I torsdags var mitt stresspåslag från onsdagen så stor så under en behandling som jag kände inte gick som jag ville var jag nära att bryta ihop och lägga mig på golvet och skrika ”Jag vill inte” som ett litet barn. Nu skulle det aldrig hända då jag biter ihop oavsett hur jag mår.

Hur fungerar ångest? Lite kort.

Ångest i psykologisk mening handlar i grund och botten om någon typ av oro eller rädsla. De kroppsliga aspekterna av ångesten är spänning, ett ”inre tryck” eller rastlöshet, och det kan vara just dessa kroppsliga sensationer som skapar obehag.
Den psykiska ångesten kan variera i styrkegrad alltifrån ängslan eller oro, till skräck eller fullskalig panik. Den kan utgöras av en kortvarig episod eller vara ständigt närvarande, nästan som ett personlighetsdrag.

Man skiljer mellan primär ångest, där ångestsymtomet är själva grunden i diagnosen, och sekundär ångest, då ångesten snarare är ett av flera symtom, t ex vid depression eller personlighetsstörning. Senan skall man även skilja realångest och irrationell ångest.

En viktig aspekt av ångest är att den alltid åtföljs av speciella kroppsliga reaktioner. Kroppen, tankarna och känslorna är så tätt sammanvävda att det ofta är svårt att urskilja vad som är hönan och ägget, vilket också innebär att det finns en del kroppsliga sjukdomar som har ångest som symtom. Samspelet fungerar i alla riktningar så att de kroppsliga reaktionerna väcker negativa känslor och tankar, ältande av tankar leder till ökad oro, oro leder till reaktioner i kroppen osv. På det här viset kan man säga att ångesten är väldigt bra på att hålla sig själv vid liv och ständigt växa sig starkare.

Ofta kommer ångesten utan att det finns något tydligt yttre hot vilket kan skapa en känsla av overklighet. Många beskriver det som att befinna sig ”i en bubbla”, avskärmade från omvärlden. Ångest kan upplevas olika för olika personer, och även kännas på olika sätt olika gånger. De flesta upplever ångest någon gång i livet. En del får det bara någon enstaka gång. Andra kan ha stark ångest som ofta kommer tillbaka, eller ångest som håller i sig länge.

Ångest kan göra att det blir svårt att slappna av och att sova bra. Du kan vakna på nätterna och på så sätt få sömnen störd, eller få för lite sömn. Det kan i sin tur göra att du blir känsligare för stress, vilket kan öka din ångest. Ångest kan också göra dig rastlös, otålig och lättirriterad, eller att du lättare blir arg eller ledsen. Ångest är ett tillstånd som går över av sig själv, ofta på några få minuter. Men tanken på ångesten kan stanna kvar längre, och göra dig rädd för att känslan ska komma tillbaka.

Ångest är dock ofarligt men kan leda till andra riskfaktorer som missbruk, självskadebeteende och självmord.

Grunden i all ångestbehandling är att låta ångesten leda till handling, i motsats till handlingsförlamning och begränsningar.  Själva ångestsymtomet kommer man bäst tillrätta med i kognitiv beteendeterapi. Om man däremot känner att man vill förstå mer om varifrån man har fått sina föreställningar eller hur man har blivit den man är, eller om ångesten är en del i någon annan diagnos, är kanske en kognitiv psykoterapi eller psykodynamisk psykoterapi att föredra.

Allt detta kommer från psykologiguiden.se samt 1177.se

Nästa gång tar jag upp depression.

Dimman

Vet att jag skulle prata om ångest och lite statistik på det, men orken och tiden har inte funnits att leta fram all fakta så ni får vänta lite på det.

Bilden illustrerar rätt bra hur jag ser på framtiden just nu. Det är som en oviss dimma som jag inte vet hur den kommer se ut eller när den kommer lätta. Ibland kan jag ana något i dunklet, men är det vad jag vill? Tanken finns hos mig alla timmar när jag är vaken och bidrar så klart till den inre oron och rastlöshet jag känner till en viss del. Detta då jag inte känner mig hemma längre i den stad som varit mitt hem i många år innan jag flyttade för att studera. Därför tror jag ofta att i dimman väntar ett nytt äventyr, men vad, när hur är den större frågan.

I veckan kom ett fint ångestpåslag mitt under en undersökning. Jag jobbar på två ställen som Tandläkare, på det ena stället är det fullsmockat i min tidbok fram till jul. Vilket gör att jag ibland får dåligt samvete för vissa patienter som kommer och har sådana behov att de skulle behöva komma alla gånger jag är där (1 gång i veckan). Till saken hör att jag mer och mer känt att jag inte kommer erbjuda mina tjänster där efter jul då min energi inte finns och det är en bit att åka. Så när jag satt där och såg allt som behövde göras kom den, paniken och ångesten. Jag var redo att lägga mig på golvet och be min sköterska plocka ut patienten. Självklart gjorde jag inte detta, jag fortsatte undersökningen och höll allt inne.

Nästa påslag kom på fredagens APT, den ständiga schema diskussionen som är på samtliga möten. Den har pågått sedan jag börja då det befintliga sas upp för 3 år sedan. Det har florerat rykten om nya schemat och rykten är bara rykten, men alla är oroliga att behöva börja jobba på helger.  En sak är säker, kommer de bli helger säger jag upp mig den dagen det står svart på vitt.

 

D.S.
Gick precis igenom bloggen. De senaste åren går rätt fort eftersom jag haft fullt upp med studierna. Men den visar vilka jobbiga år jag haft under studierna. Jag ska försöka att posta lite mer positiva saker med så klart! Jag har bra dagar med.

 

Väggen, dags att våga tala!

Man går in i väggen och livet går vidare. Eller?

Den berömda väggen, när alla droppar har fyllt bägaren och den sedan är så full så det behövs bara en droppe till så rinner den över! För min del var en vårtermin med sluttentor, inlämning av examensarbete, slutarbeten på skolkliniken och en separation i familjen något som gjorde min bägare var till brädden full. Jag levde på en skör lina som jag försökte balansera på med små dippar som jag tog mig upp från, jag bet ihop. Sedan kom det sista som fick allt att rinna över och alla känslor som jag tryckt undan under våren tillsammans med den smärtan som själva den handlingen gör i vanliga fall. Jag bröt ihop totalt. Sista droppen, dumpad på sms av personen jag blivit upp över öronen kär i och gett allt det lilla jag hade kvar av mig själv till. En sådan feg hanlig kan man ju prata mer om, om man vill. Men den har jag valt att acceptera som en feg sak av en feg man som faktiskt inte är värd mig om man beter sig så! Dock har det satt sina spår och jag har nu svårt att släppa någon annan in!

Hela juli och augusti spenderades i större delen hemma hos min styvfar på mitt rum eller i soffan sovandes alt en serie. Jag tappade all ork till något alls och livsgnistan totalt. Jag sov på dagarna och sov knappt på nätterna. Hade dagar då min styvfar fick tvinga upp mig för att jag inte skulle ligga i sängen hela dagen.

Känslor
Jag var en skör spänd tråd med alla känslor utanpå kroppen. Ångesten inombords var konstant och minsta lilla stresspåslag fick mig att grina. Jag var i konstant upplösningstillstånd och undvek allt som kunde utlösa minsta lilla ångest eller gråtattack. Jag är även en person som inte vill visa mig svag och ber helst inte om hjälp, även om det så gäller en resväska som väger 30kg upp för en trapp!

Så vad är ångest då??
Ångest är en intensiv känsla av obehag och oro som känns i kroppen. Eftersom det känns så starkt i kroppen kan det vara svårt att förstå att det har att göra med hur man mår psykiskt.

Du kan till exempel känna

• ett tryck över bröstet,
• att hjärtat slår snabbt eller hårt,
• att du blir torr i munnen
• att du får en klump i magen eller känner dig yr eller svag i musklerna.

Detta är några av de saker man kan känna, vid nästa inlägg ska jag förklara dem lite mer och visa den ökade statistiken bland barn, unga vuxna och vuxna. Vi kan inte blunda längre!

Referens: 1177.

I´m not giving in..

Photo: Peter Gaudiano Make Up: Jennifer Bauhn Model: Me

Ett år har gått sedan allt klappa ihop och jag behövde en paus från det mesta. Men jag har inte gett upp och jag kämpar med små saker fortfarande. Mitt inre jag har dock en lång väg kvar för att bli hel, om jag nu kommer att bli helt hel.  Dock är det dags för mig att komma tillbaka hit och dela med mig av något som det ej pratas om i den omsträngning som det bör, psykisk ohälsa! Detta är något som breder ut sig allt större och samhället blundar för det.

Jag själv kämpar vissa dagar mer eller mindre eller inte alls med min ångest som kom. Nu mer har jag även lite svårare för att öppna upp mig och visa känslor för någon och ibland känner jag mig ibland helt känslokall där jag funderar om jag någonsin kommer kunna släppa en annan människa in på mitt liv igen. I allt detta känner jag mig ironisk nog ensam och längtar efter att få dela soffan med någon eller dra på en spontan resa en helg!

Mer om detta senare, jag ska försöka komma tillbaka och lyfta ämnet mer som sagt!

Upp Ner, Ner Upp

Börjar just nu bli lite less på hur mitt liv fungerar. Bör ju inte vara förvånad över hur allt vänder från att kännas som solen skiner och är bra till att det det börjar blåsa storm på öppet hav. Den känslomässiga bergochdalbanan är tillbaka. Min ork är inte här riktigt för det. Det riktigt kryper inom mig.

Examensarbetet godkänd

Igår opponerade jag och Dunia på vårt examensarbete som vi har jobbat med i 2,5 år. Vi blev godkända vilket kändes otroligt skönt så som vi har slitit med det. Detta firades med bubbel på lunchen så klart innan jag gick upp på kliniken för att upptäcka att min patient hade avbokat för att hon var sjuk. Men igår gjorde det inget, jag var hög av lycka över att vara godkänd i examensarbetet. Examen närmar sig mer och mer, och det känns som en befrielse. Livet har börjat att falla på plats vilket känns så skönt. Fick även en fin bukett med blommor på kvällen för att examensarbetet var över, så nu doftar mitt hem så otroligt gott. Det bubblar inom mig av allt som händer i livet. Jag hoppas att det fortsätter att kännas som allt går mot ljusare tider. Några inlämningar och några omtentor kvar, men jag kommer bli klar. Och vad gör det att man måste tillbaka i höst och göra klart en delprotes när allt annat just nu känns bra.

Ler åt livet.

Sweden are in chock, I´m not.

Sverige är i chock. Jag har väntat på denna dag, jag är förvånad att den inte har kommit tidigare. Jag gillar inte att den plötsligt kom, men jag är som sagt inte förvånad. Vi har levt på lånad tid. Med allt som har hänt runt om i världen så är detta som sagt inte något ovanligt. Jag åker pendel 30-40 min varje morgon och em för att ta mig till och från skolan och i rusningstid, därför brukar tanken slå mig att morgonrusningen skulle vara ett bra läge för ett attentat. Eller att centralen där mycket folk samlas för att ta sig till alla Sveriges hörn. Nu blev det inte morgonrusning eller centralen, men en gata fylld med människor. Det är fruktansvärt det som hänt och det är svårt att ta in även om jag inte är förvånad. Jag själv kan tacka mitt förvirrade huvud att jag hade glömt mötet med min examenskompis på fredagen morgon och bokade en hemresa på morgonen så jag inte tog tåget vid 16 till Östersund, då hade jag blivit kvar nere och fått gå hem med min fina packning.

I dag vaknar Sverige upp till en ny verklighet. Idag är en dag då många kommer att börja peka finger mot redan utsatta grupper eller skapa mer gemenskap med dem för att de ska känna sig mer involverad i samhället. Det farligaste vi kan börja göra är att börja peka finger mot religioner i världen, för det ska ni veta att kristendomen har en gång i tiden inte varit Guds lilla lam själv. Korstågen vi utförde var inte nådiga.

Jag personligen tänker fortsätta att leva mitt liv som vanligt, kommer fortsätta att vara vänlig mot alla jag möter. Ge en hjälpande hand oavsett färg, kön, läggning eller religion. Varför ska jag gå och vara rädd i onödan, det kommer bara begränsa det liv jag vill leva! Men jag kommer självklart att fortsätta att känna av situationer jag hamnar i och lita på min magkänsla så som jag alltid har gjort, den har hjälpt mig dit jag är idag.

Stå upp Sverige, visa att vi har vackra hjärtan och kan ta oss igenom denna fruktansvärda händelse utan att tappa vem vi är. Men framförallt, våga vara stolt svensk. Hissa flaggan, bär din folkdräkt, våga visa att du är stolt över dina rötter. Låt inte främlingsfientligheten ta över det som visar att vi är stolta svenskar.

 

Tejp och klister

Foto: Mikael Strandh Makeup: Carin Rudolfsson Modell: Jag

Då är det dags igen. Jag behöver så mycket tejp och klister som det bara går just nu för att kunna hålla ihop mig själv. Jag skulle även behöva ett års semester från livet med känns det som. Det är för mycket som inte klaffar och gör att jag inte har energi kvar. Jag känner mig otillräcklig för att ta mig i mål just nu. Jag känner mig otillräcklig som person också.

Jag är så pass trött att jag glömmer simpla saker som tid, planerade saker och ja, helt krast har jag glömt bort att äta med någon gång. Jag ber en bön till Gud och hoppas på att jag ska kunna ta mig igenom dessa sista 58 dagar som är kvar och att inte behöva göra någon besviken. Just den delen gör också att allt blir värre tror jag, att jag inte vill göra någon besviken. Jag vill visa att jag klarar av att göra saker men känner mig trots det otillräcklig.

Mitt i mitt skrivande så brast allt även, jag är tom och mår som en urvriden trasig disktrasa efter denna ångest som bara kickade fram. Tårar, andning i ojämn rytm och en kropp som skakar. Min största rädsla är att jag ska bli så dålig som jag var förra julen då all närhet gjorde att jag bröt ihop eller ensamhet.
Att vara öppen om detta tycker jag är en styrka, fler borde tala om hur de mår. Man kan inte må bra hela tiden.

Domaren i pappas kläder

Efter att ha varit borta från planen i 1,5 år pga skada är det dags att åter ta på sig kläderna och hålla i reglerna på planen känns riktigt kul. Uppladdningen har inte varit den bästa, är nu inne på den tredje veckan av en riktigt fin förkylning som började med fyra dagars feber och sedan massa snuva och trötthet. Började känna mig bättre men så tog den om lite, detta har så klart gjort att jag inte kunnat träna som jag ska inför löptestet. Men det är inte så mycket att göra åt det.

Var och hämtade ut mina nya kläder idag på intersport. Eftersom jag inte tyckte det var någon mening att beställa kläder förra året så gick jag miste om de fåtal och då menar jag fåtal kläder som beställdes in till oss kvinnliga domare ur adidas damkollektion. Jag har i vanliga fall dam XS, så jag fick beställa herr S eftersom de knappast tänker beställa in nya damkläder i år snåla som de är. Här säger de att de vill se fler kvinnliga domare men visa det då! Se till så man inte behöver skämmas när man kommer ut på planen i något som ser ut att vara plockat ur pappas garderob eller ur pojkvännens. Blir så jävla arg, alltså det är ju inte så att jag får kläderna gratis heller för det ligger jag någon division fel för att få. Nä jag får snällt betala de dyra pengarna för att se ut som en levande potatissäck! Och vart annat år kommer det nya kläder och jag som dömer div 1 måste ha den senaste kollektionen för annars riskerar SvFF att bli av med kontraktet om någon skulle råka se att jag har fel kollektion på mig från adidas. Jag är student i ca 100 dagar till så det är inte så man tycker det är jätte kul att lägga ut dessa pengar. Och nej, det hade jag inte tyckt annars heller. Vem fan vill ha kläder som inte passar??? Och att komma i förstora kläder till match känns lite som en clown som går in på planen, allt annat ska vara still och profil. Skjorta, svarta byxor och städad när man kommer på plats. Sedan när du kommer ut på planen ser du ut som en clown, alltså snälla. Är det någon annan än jag som ser dubbelmoralen i detta? Detta var en stor diskussion förra året när den nya kom och vi fick damkollektionen enbart för att media blev inblandad. Allvarligt, ska det behöva vara så?

Lite fakta.
Jag dömer div 1 dam som huvuddomare som är en regional serie i SvFF. Går som Linjeman i Elitettan dam samt får gå på div 3 herr. Är fjärdedomare i Damallsvenskan.